Fisk på kontoret, det blev kortvarigt

En kort stund under våren hade vi fisk inne på Gårdsfisks kontor. Tanken var en akvaponik, det vill säga fisk och växter tillsammans. Men det tog ett snabbt slut.Efter två dagar kom vi ihåg varför vi inte gör just det utan istället föder upp fisk och odlar grödor i större skala. Låt mig reda ut begreppen. 

Det här med fiskuppfödning är en begreppsdjungel; öppna system för intensiv fiskodling, semislutna system för intensiv odling, slutna system för intensiv odling och så varianter inom de andra: partiell och full RAS, landbaserat, havsbaserat, kassodling, akvaponik och så det som Gårdsfisk bedriver integrerat lant- och vattenbruk. Lägg det på minnet - för det är lösningen på flera (ALLA?) av de hållbarhetsutmaningar som finns med industriellt fiske och industriell fiskuppfödning. För oss som arbetar med fiskuppfödning är detta dagliga begrepp - men jag gissar att de flesta inte har hört talas om dem. Jag ska försöka förklara vad några av de har för finesser och nackdelar och varför Gårdsfisk, som först i Sverige - kanske världen, har landat i ett integrerat lant-och vattenbruk, efter mycket experimenterande. 

Akvaponik, som alltså fick flytta in på kontoret i två dagar, är en urgammal tradition där man föder upp matfisk och odlar grönsaker i symbios. Proportionen mellan växter och fisk är ungefär 10 till 1 vilket gör det ytkrävande - eller kort sagt, man får väldigt mycket gröna blad för den mängd fisk som produceras. Akvaponik var det första som Mikael och jag testade - det var faktiskt här det började - som ett studentprojekt - vi ville föda upp fisk och odla grönsaker i staden med en vision om den självförsörjande stadsbonden. Det fungerade bra i mindre skala - för husbehov och för primärproduktion av grönsaker eller om man har jättemycket tid. Den självförsörjande stadsbonden klarar utan vidare av det. Men för att bli ett riktigt alternativ till den mängd fisk som tas upp ur haven av den industriella fiskeflottan (både till foder till odlad fisk och till direkt konsumtion) så krävs det något annat. 

Varje kilo fisk som vi producerar som blir till mat för någon - är ett kilo som avlastar världshaven - därför vill vi producera riktigt mycket fisk - och det är därför det behöver ske storskaligt. För att kunna försörja många människor med mat. Vilket bara känns viktigare ju fler larmrapporter som kommer om förändringar i ekosystemen.

Ett öppet system för intensiv fiskodling är en kasse i öppet vatten - hav eller insjö - i ett sådant system kommer man ofrånkomligt att släppa ut massor av användbara näringsämnen i vattnet - där gör de ingen nytta, utan bidrar till övergödning. Som om det inte vore nog händer det att fisk rymmer. Fisk som odlas har egenskaper som inte nödvändigtvis passar i naturen - och det är där de hamnar om de rymmer. Ekosystemen är något vi ska vara rädda om. 

Det är därför Gårdsfisk föder upp fisk på ”land” på landet - då kan vi på ett kontrollerat sätt ha nytta av de näringsämnen som uppstår - detta är mycket svårare i mindre uppfödningar i staden - du behöver antingen transportera gödsel till åkermark eller odla mycket grönt. Det är görbart, men svårt i jämförelse med att ha åkrar i behov av gödsel utanför ladugårdsknuten. Och så slipper man importera handelsgödsel. Vår fisk kan inte heller rymma och påverka ekosystemen okontrollerat. Och så har den en massa andra egenskaper som gör den till världens mest hållbara fisk.

Johan Ljungquist heter jag och skriver på oregelbunden basis artiklar om entreprenörskap, fisk - oftast uppfödd på en gård, strategiska vägval, hållbarhet, uppbyggnaden av ett företag, uppbyggnaden av en industri - utan inbördes ordning. Tillsammans med Mikael Olenmark har jag tagit ett studentprojekt till en produktion om 30 ton hållbart producerad fisk - 2020 ska vi producera 1000 ton. Det är samma år som utsläppen av växthusgaser ska vara 40 % lägre än utsläppen 1990 och vi ska ha hav i balans. Vi är en del av lösningen.