Fisk på land, det räcker inte!

När landbaserat diskuteras handlar det ofta om att flytta upp befintliga kassodlingar på land. Det löser de problem som finns med parasiter och laxlus och påverkan på vild lax. Men det löser inte miljöfrågan. Att det i grunden är rovfiskar som lever i saltvatten gör att systemfelet består även om man tar upp den på land. Och då använder man alltså mer energi men smutsar ner lika mycket. Det är inte en cirkulär ekonomi.

Vi måste gå flera steg längre. För vi har bara en planet att livnära oss på. För att citera Johan Rockström "Fixar vi maten fixar vi planeten".

Det finns många skäl till att vi har valt att föda upp fisk på land, utanför ekosystemet. Kanske pratar vi allra mest om det. Gårdsfisk, fisk på land. Frågan stannar lätt där. Men det finns aspekter som är lika viktiga, men som vi inte lika ofta får tillfälle att trycka på.

Det kokar ner till att göra rätt sak på rätt sätt. Många gånger när vi talar hållbarhet ställer vi om från att göra fel sak på fel sätt till att göra fel sak på rätt sätt, det vill säga vi gör något som är miljödåligt i grunden, lite bättre. Det är vad fisk på land är, om man inte går hela vägen och startar med de grundläggande problemen när man väljer sin lösning. När fisk föds upp på land, då behöver vatten pumpas, renas och syresättas. Det kostar resurser och det är bara en bra idé om näringsämnena som uppstår sedan går till något värdeskapande. Att släppa tillbaka kväve och fosfor till de kommunala reningsverken eller tillbaka i havet, ja, då förstår jag faktiskt inte vad man gör på land.

Jag hade väldigt gärna producerat samma fisk som vi redan har en stark konsumentmarknad för i Sverige. Det hade varit så mycket enklare. Men det är inte att göra rätt sak på rätt sätt.

Det är därför Gårdsfisk har gått till systemets rot och skapat vår lösning därefter. Rätt sak på rätt sätt, då är det viktigt att fisken växer snabbt, för då går det åt mindre energi. Den stora energiåtgången med fisk på land är att pumpa vatten, det är skillnad på om det vattnet måste pumpas i sju månader eller två-tre år (många kallvattenlevande arter). Det är därför våra fiskar är varmvattenlevande, snabbare metabolism leder till snabbare tillväxt och en kortare uppfödningscykel gör att det totalt sett går åt mindre energi. Sötvatten är centralt i hur vi ser på miljönyttorna med fisk på land. Sötvatten kan användas på åkermarken och inga näringsämnen går till spillo, de gör nytta på åkrarna.

Som en parentes, varje gång som Gårdsfisk figurerar i större reportage utanför jordbruksmedia, då får vi ett antal mail som handlar om att det är bättre att gå över till en helt plantbaserad kost och sluta med djurhållning. Jag håller inte med. Det skulle bara fungera om vi börjar se oss människor som en del av kretsloppet och återför näringen från våra reningsverk, och det slammet innehåller en hel del medicinrester och tungmetaller, på grund av sådant vi fått i oss.

För oss är det dubbla resursanvändadet centralt. Grödor behöver gödsel om vi ska föda många. Djurhållning bidrar med det. Vi håller med om att vi måste äta mer grönt, men för att det ska fungera måste näring tillföras, då är det bra om den inte kommer i importerad form från gruvor. 1,1 kg foder omvandlas till 1 kg fisk (bra protein), som ger upphov till gödsel som ger näring till växande grödor. Vattnet som fisken simmar i går tillbaka till platsen som bevattning. Med allätande fiskar, då går det åt mindre marina resurser. När vår näring blivit stor, då har vi muskler att be foderleverantörerna att ta fram ett foder, med bara svenska fodergrödor. Det är en bit kvar. Men någonstans ska man börja. Vi behöver producera livsmedel med mindre input och högre output. Fisk är ett av de livsmedlen. För samma foderinput som ger 1 kg brasilianskt nötkött kan det produceras 6 kg nötkött i Sverige, det är mycket bättre. Men motsvarande foderinput blir hela 60 kg fisk (!). Alltså är det mer effektivt att stoppa in fodergrödor i fisk. Kor är däremot bra på att omvandla gräs till protein, något som fisk inte kan. Bönor och baljväxter kan människor äta direkt, däremot uppstår restflöden inom all livsmedelsproduktion, det är där vi ska hämta våra djurfoder, när vi gör det ska vi stoppa det i de mest effektiva foderomvandlarna och låta de som kan och är gjorda för att äta gräs göra det.

Vi måste helt enkelt tänka till hur resurser används. Så ja, Gårdsfisk är fisk på land, i lador, utanför ekosystemet så att det inte kan skadas, men lika centralt i modellen är valet av arter.

Vi har ont om tid, då duger inte halvbra. Vi behöver bra mat i framtiden som inte förstör förutsättningarna för kommande generationer. Vi behöver utgå från ett nationellt perspektiv, med fokus på mat som är producerad (odlad, uppfödd, fångad och processad och beredd) i Sverige. Därför är vi stolta över att bära Från Sverige-märket. Vi behöver ställa om till mer vegetabilier, mer fisk och naturbeteskött som håller markerna öppna och bidrar med biologisk mångfald och kretslopp.

Fisk är ett bra och resurseffektivt animaliskt protein!

Och så är det gott, testa detta, "lurar" garanterat den mest inbitne köttätaren: https://www.gardsfisk.se/Recept/Clarias/Clarias-%22köttbullar%22

Johan Ljungquist heter jag och skriver på oregelbunden basis inlägg om entreprenörskap, fisk - oftast uppfödd på en gård, strategiska vägval, hållbarhet, uppbyggnaden av ett företag, uppbyggnaden av en industri - utan inbördes ordning. Tillsammans med Mikael Olenmark Dessalles har jag tagit ett studentprojekt till en produktion om 38 ton hållbart producerad fisk, 2020 ska vi producera 1000 ton. Det är samma år som utsläppen av växthusgaser ska vara 40 % lägre än utsläppen 1990 och vi ska ha hav i balans. Vi är en del av lösningen.